Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älska hvarann; barn skola ha mat och kläder o. s. v.
utom på ett ställe: Löften ä inte fakta. Jag menar
därför att man kan göra författaren den tjänsten
att här genomgående läsa singularis. Och att
man då bör läsa ska och inte skall, därom ger han
oss själv en fingervisning: derför ska du få
för-lofva dig. Han trycker både inte och icke (Det
behöfver icke bli barn); vi kunna då gott läsa inte
också på det sista stället. Likaså kunna vi läsa
dem i replikerna som dorn. Få vi också rent av
byta ut ty (ty här stunda hårda tider) mot det i
talspråket enda möjliga för? Jag må erkänna att jag
själv överhuvud vid högläsning av samtal ofta
verkligen så gör, men jag vågar kanske inte
anbefalla det. (Det konkreta fallet i
strindbergstexten hör dessutom halvt till högspråk.)
Med avseende på frågan om vissa språkformers
tillhörighet till viss stilart, och deras
användbarhet vid högläsning, uttalar jag mig ånyo helt kort
längre fram (sid. 104).
En estetiskt ännu mer högtsyftande prosakonst
träffa vi bl. a. i äldre tiders oratoriska stil. Varje
ord är vägt på våg, varje melodisk och rytmisk
stigning och tillbakagång är noga avlyssnad —
väl icke alltid talet, men talekonstens höga
mönster, med anor i antika och galliska
praktstycken. Vi kunna tänka på våra gustavianska
vältalare, och kunna ta några rader av L e o p o 1 d
(Föreläsning om hedern): "Jag talar här, mine
Herrar, icke om den slags heder, som består i
tänkesättets ädelhet, och hvarom ingen fråga är
att man ju äger den, när man bär en röck af su-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
