Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt lirka mellan den nyss angivna betoningen
och den talspråkliga (uppeldad). Jag tillfogar här
blott, att den förra i äldre tiders talspråk, liksom
ännu i vissa dialekter, i stor utsträckning var den
normala; detta har längre gällt i
finlandssvenskan än i rikssvenskt högspråk.
Vi skola ta upp alexandrinen, det
allbekanta franska versmåttet som i synnerhet i vår
gustavianska poesi spelade en så stor roll. Här
bidrager även rimmet att vidmakthålla känslan för
versen såsom en enhet, och därför också för dess i
stort sett fasta kvantitativa mått. Till grund för en
diskussion av vissa problem lägger jag här början
av Creutz’ Atis och Camilla. Problem för
uppläsaren äro alltjämt: det kvantitativa förhållandet
mellan takterna, och tänjningens roll därvid; men
dessutom lämpar det sig att nu taga upp en ny
fråga (som var av underordnad betydelse vid den
taktfasta hexametern) : frågan huruvida alla de
enligt schemat betonade stavelserna
(höjningarna) i den sextaktiga versen skola framhävas lika
starkt. Denna fråga blir särskilt aktuell vid
alexandrinen därför att skanderingen inte där får på
samma sätt dominera. Detta lässätt var något
som övertogs från den franska alexandrinen, där
de stavelser som i de svenska alexandrinerna svara
mot tryckstavelserna, framhävas ganska litet inne
i versen. I de följande raderna använder jag ett
över de höjningar som böra framhävas, men ’
över dem som mer eller mindre böra tryckas ned
på styrkeskalan. För motiveringen, där sådan
kan anses behövlig, av min så angivna läsning,
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
