Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan säl(jes) r. 6 fä(sta) r. 8, även dessa
reducerade. De förra äro i själva verket så svaga höjningar,
att man nästan bör nöja sig med tänjning. — De
undanhållna höjningarna ligga också lägre på
tonskalan.
Få vi nu verkligen vid en sådan läsning
intrycket av en regelbunden sextaktig vers med
genomgående tvåstaviga takter (bortsett från de
ensta-viga sluttakterna) ? Mitt svar blir, att den av mig
förordade läsningen är ämnad att
(åtminstone hos den något sakkunnige) ge intrycket av
sex takter. Men då kan detta intryck icke bli lika
påtagligt vid alla diktens verser. En vers sådan
som nr 10: Där allt av karlek rors, och a’llt om
karlek ta’lar, har en helt annan gång än t. ex. Jag
sjunger o’m den e’ld, som plagar o’ch †örnö’jer.
Man kan påstå, att detta bidrager att skänka
omväxling åt ett versmått som annars bleve för
enformigt. Men därmed kommer man inte undan
frågan om huruvida takternas längd i
alexandrinen verkligen är lika trots den stora
växlingen i höjningarnas styrka. Detta anses av
många vara en metrisk kardinalfråga. Det bör
vara samma tidsavstånd mellan alla höjningarna,
mena somliga; i varje fall bör man subjektivt ha
förnimmelsen att så är. Det sista innebär ju en
inskränkning i kravets stränghet, och denna
inskränkning skall senare beröras. I övrigt är jag
av den meningen, att alexandriner av den
exemplifierade friare typen icke ha lika långa takter.
Och jag anser att detta måste komma fram i
läsningen på ett helt annat sätt än vid de taktfast
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
