Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog högst ovisst om fru Lenngren vetat om denna
"utdragning"; hon har väl ändå av instinkt både
gestaltat och läst versen så som även vi drivas att
göra. Våra dagars metrici ha emellertid sin
särskilda tydning av denna företeelse, som förresten
anses uppträda redan i den grekiska korlyriken.
De mena, att katt- (för att vidbliva vårt exempel)
är en i viss mån ofullständig takt; den stavelse
som borde utgöra sänkningen däri, är undertryckt,
eller om man så vill: ingår i höjningens kvantitet
— som just därför ökas; -(tjen däremot är
egentligen en något undanhållen höjning i en ny takt,
utan sänkning i versslut. Därav dess bitryck. Men
teorin är inte för mig huvudsaken; viktigare är
huruvida en god uppläsare kan lita på sin instinkt,
eller sitt omdöme, med avseende på frågan när
sådan läsning är stilenlig och när icke. Detta är
kanske icke så visst. I Frödings En visa om
Karin när hon hade dansat, läser jag själv helst
med denna samma fördröjning, trots
"versbindningen" i vissa rader:
Av ädla blomster vill jag li’nda’
en slinga kring min käras hår,
av kära minnen vill jag b i’ n da’
en krans åt dig för ålderns år.
Men vid vissa dikter blir det kanske inte
rytm-eller stilförstörande vilketdera man än gör. För
övrigt vill jag inte neka att den sista takten (om
den nu skall kallas e n takt) måhända kan
förlängas genom en annan läsning: genom paus
efteråt; mindre gärna dock vid klar versbindning.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
