Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess uppgift vid högläsning. —
Redan vid prosaläsning kan det här vara
åtskilligt att iakttaga, som inte helt går av sig självt.
Tillräckligt anser jag redan vara sagt (sid. 6, 15)
om att paus därvid icke får placeras mitt inne i
ett fast språkligt sammanhang bara därför att
luften inte vill räcka till. Ett annat negativt bud
är, att icke låta leda sig av kommat för
pauseringen — så länge som de flesta kommatera så illa
som de göra (sid. 13). Av positiva budord må det
för prosan här vara nog med att generellt säga, att
man måste söka utveckla sitt sinne för rytm, för
fraseologiska sammanhang och gränser,
oberoende av den nuvarande skolkommateringen, så att
man gör paus där de naturgivna psykologiska
in-snitten falla, och graderar pausernas längd efter
dessas betydenhet. För exemplifikation hänvisar
jag till texten sid. 14.
Allt detta gäller naturligtvis i princip också vid
versläsning. Men här kommer något till. Det är
allmänt uppmärksammat, att pausen är av stor
vikt just för utfyllning av verstakter, när själva
språkmaterialet är otillräckligt därför.
I de gamla versmåtten har pausen en av ålder
erkänd uppgift; den kallas där cäsur (’insnitt’).
Denna måste, enligt vad här nyss sades, falla där
innehållet motiverar eller åtminstone tillåter den.
Bedömes nu verstexten, och var och en av dess
takter, ur en rent kvantitativ synpunkt, är det
givet att också pauserna komma att räknas in.
— Jag ger nu några exempel. Först från
hexameter (/ anger cäsur).
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
