Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våren mig helsade då, / välkomna till himmelens
arfskap,
Barn ej mer från i dag, / men bröder och systrar
i trone!
Dock — hvarföre ej barn? / Till barn hör
himmelens rike.
Tegnér: Nattvardsbarnen.
Från alexandriner
Jag sjunger om den eld, / som plågar och
förnöjer,
Då han sin första magt i unga hjertan röjer.
Du ömhet, / guda-kraft, / som verldens vällust
gör,
Kom, / lifva up min vers / och mina sinnen rör!
Creutz: Atis och Camilla.
Den hävdvunna metriken håller alltjämt på, att
cäsur i normala fall skall finnas i varje versrad i
dessa gamla versslag; särskilda ställen däri äro i
synnerhet gynnade cäsurställen. Enligt min
mening ha nutida uppläsare skäl att förhålla sig lite
friare gentemot detta stränga pauskrav. Också
på denna punkt böra vi lyssna till vad som är
naturligt — men återigen med komplementet:
dock så att versen blir vers. — Skola vi
nödvändigt göra paus i följande verser, där man förr
krävt — och säkerligen läst — sådan?
Där nöjet säljes bort (/’) för ärelystnans väder
där strömmar kröka sig (/) i blomsterrika dalar.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
