Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pausen kommer omedelbart efter daktylens
höjning; man måste därför kraftigt påskynda de
båda efter pausen kommande
sänkningsstavelserna för att inte daktylens tidsutdräkt skall genera
de tvåstaviga takterna.
När jag nu från modern dikt hämtar ett par
mera omfattande exempel på var enligt min tanke
paus bör göras och var den icke bör göras,
håller jag mig till de nyss utvecklade principerna,
känner mig blott ännu mera oberoende av
nedärvda cäsurregler, betraktade blott såsom regler.
Jag tillägger uttryckligen, att jag inte låter leda
mig av skaldens kommatering, eftersom denna
under nuvarande förhållanden inte alls är något
säkert intyg om att paus ens är tänkbar. —
Ytterligare en anmärkning: som paus räknar jag inte
en eventuell, icke avsedd brist på legato i
läsningen av rent andningstekniska skäl (som ex. härpå
kan tagas v. 2 i Karlfeldts dikt strax här nedan,
där jag alltså icke utmärker någon paus). Men
det är intet svalg befäst mellan dessa nödpauser
och andra pauser; ty en god uppläsare placerar
en blott andningspaus där ett litet uppehåll
åtminstone icke är omöjligt. — Först Dan
Anderssons En spelmans jordafärd:
Förr än rosig morgon lyser (/) över
Himmelmora kamm,
se (/) då bärs där ut en död från Berga by.
Över backarnas små blommor (/) går det tysta
tåget fram,
under morgonhimlens svala, gråa sky.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
