Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tunga stövlar taga steg (V)1 över rosensållad teg,
tunga huvuden sig böja som i bön.
Bort ur ödemarkens nöd / bärs en drömmare
som död,
över äng som under daggen lyser grön.
Han var underlig och ensam, / säja fyra svarta
män,
han led ofta brist på husrum och bröd. —
Se en konung, / säja rosorna, / och trampas på
igen,
se en konung (/) och en drömmare / är död!
Det är långt, / säja bärarna, / det känns som
många mil,
och när hetare blir dagen / går man trött. —
Gången varligt, / talen sakta, / susar sälg och
sjunger pil,
det är kanske någon blomma som har dött.
(Jag håller på, att ingen paus bör göras i den
sist anförda raden, trots lämpligheten av att
blomma starkt framhäves. Hela meningen är
tagen ur naivt talspråk, och då måste dettas
pauslösa legatofrasering komma till sin rätt.)
Därefter Karlfeldts Jungfru Maria:
Hon kommer utför ängarna vid Sjugareby.
Hon är en liten kulla med mandelblommans hy,
ja, som mandelblom och nyponblom / långt bort
från väg och by,
1 Inrimmet måste vara avsett eller åtminstone medvetet; detta
visar dess förekomst också i några följande verser.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
