Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Funnes inte denna utväg, vore det mängder av
spontant framkomna fraser och formgivningar
som inte dugde som vers. I själva verket bör inte
det benämnas en "utväg", som så rikligt
utnyttjas av våra skalder, och detta helt säkert utan att
de själva ha klart för sig vad det är som sker —
eller läsaren vet vad som skett. Det sker av sund
instinkt. Snart sagt överallt finna vi exempel
därpå. Här ytterligare några:
O, hur kommen I sna’rt, för sna’rt att längta
tillbaka. ..
Tegnér: Nattvardsbarnen (jfr sid. 37).
Det ta’get gjorde ondt likväl!
Josephson Violoncell (jfr sid. 60).
Alltså’ den smä’rtan kunde domna
trots allt sitt vilda sus och larm,
också’ den so’rgen kunde somna,
som en gång helt fyllt upp min barm.
Levertin: Åter.
Hur skall man kunna läsa Runebergs Den enda
stunden utan att antingen använda den här
åsyftade läsningen, eller — förstöra dikten, en av den
svenska lyrikens pärlor?
Alle’na va’r jag,
Han ko’m alle’na,
Förbi’ m i n ba’na
Hans ba’na le’dde.
Den ko’rta stu’nden
blev hos mig evigt.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
