Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka genom att säga: Det är, såsom jag redan
framhållit (sid. 49), inte alltid sagt att skaldens
egen mening om sin vers — alltid värd att söka
lära känna — är det enda rättesnöret. En
teoretiskt skolad diktare kan tänkas ha låst sig fast vid
en lära som hans praktik icke alltid följer.
Läsaren må nu stanna inför följande verser:
Ä n som af gråt hans röst är grötigt tjock,
och ä n den piper ljufligt i falsetten.
Fröding.
Ett lever, ett har ensamt liv och mening
Selander.
Sådana fall äro vanliga. Det som här bör
märkas är att det första än står i svag, det andra i
stark stavelse, och att detsamma gäller de båda
ett. Likväl torde ingen mena att det förras emfas
kommer sämre till sin rätt än det senares; detta
tack vare högtonen. (De flesta läsare märka inte
skillnaden.)
Tack vare högtonen ensam? Jag har redan
(sid. 75), genom att formulera min tes en smula
reserverat, antytt, att alla de ifrågavarande fallen
inte få skäras över en kam. Då skulle också m i n
teori, som just vill kämpa för den levande
mångfaldens rätt, löpa fara att pressa allt i samma
form. Vissa distinktioner äro nödvändiga. —
Först skall det då framhållas, att fall finnas där
den i naturligt tal starktryckiga emfatiska
stavelsen behåller icke så litet av trycket, trots att den
i vers infogats på svag plats. Så läser jag t. ex.:
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
