Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De eller jag! Det gällde döda eller dö.
Rydberg.
Här är en annan alltid ovälkommen.
Selander.
Frestelsen inträder bara när den andra
stavelsen i sig själv är svag, så att den nätt och jämt
fyller sin uppgift som höjning. Bör frestelsen då
alltid motstås? En god ledning har man av
diktens meter i det hela. Finner man att där för
resten alls icke, eller blott i helt likartade fall, finns
någon säker daktyl, bör man avvisa daktylisk
läsning; detta alltså troligen t. o. m. i det mest
frestande av de anförda exemplen: De eller jag (i Nero
och ljungelden). Låt då el- vara höjning, såsom
diktaren utan tvivel menat! Tänj på stavelsen,
efter förut (sid. 50) given anvisning, så går det
ihop! Men jämför vad som sagts här ovan sid.
52 ! — Det bestrids alltså inte, att verkliga
omläggningar av rytmen dock böra förekomma i
likartade fall. När man sagt att detta i synnerhet
förekommer som en tillåten växling i versens början,
tror jag dock att man som stöd för den tesen
räknat in icke så få fall som icke höra dit.
Ibland känns det naturligt att högtonen, när den
blir tvungen att väsentligen ensam svara för
framhävandet i versen, får en ytterligare höjning
utöver vad motsvarande prosaläsning bjuder på. På
så sätt kompenseras tryckförlusten ännu
påtagligare. Ett par verser där detta synes kunna
tillämpas :
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
