Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är ej den kraft, som aflar och som njuter
i mänskoformer, dock den evigt samma,
som sammanför atomerna.
Här leder mig inlevelsen att läsa den kraft helt
(eller nästan helt) lika alla gångerna. Och det
måste väl vara därför att det just är det "evigt
samma" som skall uttryckas.
Men —- en enda läsning är ej alltid den
ovillkorligen rätta. Därom mera längre ned (jfr redan
sid. 29).
Här har ett par gånger talats om motsats.
Ett mycket betydligt antal, kanske de flesta, av
dessa stavelser som kräva tonhöjning, stå i en
logisk motsats till en annan. Läsaren må gå
igenom de här förut anförda exemplen. Men han
skall då också finna, att motsatsen ibland ej är
språkligt uttryckt, utan förtäckt, är till blott för
tanken. — Ganska egenartade äro verser som
följande:
Jag vet ju, att ur det krypande, ludna
steg människan rak med skimrande hud.
Det också är vi. Det som trevar och krälar
långt nere, där själarna börjar bli själar,
är vi, är det djur som födde en gud.
Där nere i mörkret myllrar och gror det
av liv som ett ångande urskogssnår.
Det också är vi.
Selander.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
