Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landsmän alltjämt läsa, finländsk dikt helt olika i ett
så viktigt avseende — vilket inte bara rör det
melodiska — som det, att de inte alls nyttja grav
accent; finlandssvenskan har ju bara akut accent
(buren och buren uttalas båda buren). Därmed
sammanhänger följande egenhet: När en rikssvensk
(från mellersta Sverige) skall emfatiskt
framhäva ett ord som har grav accent, är det
märkbaraste medlet: att förläna en extra hög ton åt den
icke huvudtryckiga stavelsen (här i versen
kursiverad) :
Han dröjde icke,
men tänkte dröja,
han talte icke,
men ögat talte.
Men som motsvarighet till detta
te gat
tänk- ,
ö-har finländaren även i emfas
tänk- ö-
te, gat, där
i stället blott den första stavelsens tryck (och
högton?) får förstärkas. Det bör ju vara uteslutet att
i fall som de anförda anbefalla härmning, vare sig
av skaldens personliga melodi — om man råkar
känna den — eller av hans språkliga miljös.
Härmning är, även där den skulle kunna lyckas, en ytlig
ersättare för lyssnandet till ens eget språk.
Gabriel Alw har i en diskussion om dessa
frågor sagt, att högläsaren skall kunna frångå sin
egen typ. Ja väl, men detta skall, såsom hans me-
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
