- Project Runeberg -  Natur och kultur vid välläsning /
95

(1936) [MARC] Author: Hjalmar Lindroth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så tumla ditt högmod ej alltför långt!
Jag hotar icke. Jag varnar.

Upp här med tonen (i uppsvenskt uttal) på
allra sista stavelsen i den sista radens med gravis
betonade ord!

Vidare: En fråga visar ofta — icke alltid,
såsom många tro! — hög ton mot slutet. Vi tala
ju om en särskild frågeton. Ingen underlåter att i
det praktiska livet använda den. Men låt den då
också komma fram vid högläsning! Tag dessa
rader:

Hvad har du drömt, Maria, i ditt unga bröst och

känt,

att ditt blod icke brinner som de andras?

(Det är här en logisk motsats mellan ditt och de
andras.)

Du är utvald framför andra, du är önskad af en

hvar,

Hvad går du då så ensam och begrundar?

Karlfeldt: Jungfru Maria.

Varför trampas vi av klackar, varför s 1 i-

tas vi av skor?
jämra rosorna och visa sina sår.

Dan Andersson: En spelmans jordafärd.

Slutligen: Huvudorden, de som ha logiskt
tryck, skola ha full relief, och liksom stråla fram
med kraft:

När du’ ej mera är,
vad rö’r mig alla grönskande dalar?

Dan Andersson: Till min far.

95

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vallasn/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free