Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estetiskt värde. Då måste det också på något sätt
få göra sig gällande. Förr ansågs det självfallet
— väl av både diktare och uppläsare —, att detta
måste ske genom "insnitt" vid versslutet — jag
talar om slutrimmet. Och där innehållet har ett
sådant insnitt, är pausen där given. Annars äro
nyare diktare på denna punkt mera obundna och
rörliga. Det är visserligen intet nytt i att de
rimmande orden av naturen kunna både ha något
olika tryck och ligga olika högt på melodiskalan.
Men då måste den olikheten komma fram. Låt
oss ta dessa Frödings strofer (ur Stanzer) :
När två, som tvista,
hvarandra mista,
vill hjärtat brista
och hoppet dö.
De mötas sedan,
och då har svedan
förmildrats redan
af årens snö.
De tre första rimorden (tvista — mista — brista)
ligga icke ens med avseende på trycket på fullt
samma plan: tvista och mista göra det väl, men
brista tryckes ned en liten smula därför att hjärtat
vill göra sig gällande. Och melodiskt åtföljes
detta av en sänkning på detta samma tredje
rimord. Större är växlingen i rimmen sedan — svedan
— redan. Det första rimordet kan icke utan
onatur läsas med fullt tryck och samma melodi som
man använder t. ex. om man uttalar ordet isolerat
såsom glosa; mötas är huvudordet i raden, och
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
