Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan bör hållas något i skymundan. Svedan har
ungefär samma tryck och ton som om det
uttalades utanför ett sammanhang (en lite rörligare
melodi inom ordet utvecklas kanske av den
konstnärlige uppläsaren). Men så kommer redan; om
detta gäller detsamma som om sedan, dock så, att
tonen ligger lägre, på väg ned mot slutpunkten
snö. (Allt detta bör min läsare naturligtvis pröva
själv.)
Denna sista analys kan väcka ett med frågan
om rimmet ofta förbundet spörsmål: det om den
s.k. versbindningen eller överklivningen (på
franska: enjambement). Vissa av de avhandlade
rimorden höra ganska nära ihop med början på
nästa versrad: och då har svedan / förmildrats...
I tal gör man här ingen paus. Ett annat exempel
kan tas från de nyss citerade raderna av "Ur
Ana-basis" :
de glädtigt sjungna stroferna / till Foibos...
Det gäller alltså frågan om huruvida en vers
skall få föras över till nästa utan någon paus.
Detta "få" innebär naturligtvis i första hand
något för diktaren; uppläsaren har sedan att ta de
naturliga konsekvenserna. Vi behöva här inte gå
på djupet med frågan. Vi kunna något döma om
dess läge genom att ställa oss inför ett par dikter
där versbindning i praktiken synes ofrånkomlig.
Jag väljer Drömskeppen och Gamla vägar av B o
Bergman, en diktare som visar särdeles
många fall av versbindning, och flera i sina
senare dikter än i de tidigare.
xoo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
