Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Det häfte ungdomsdikter, som här skall behand-
las börjar med en programdikt, en personlig be-
kännelse, som kallats Inledningssång — lik-
som Snoilskys programdikt. Den är ungdomligt
ordrik — icke mindre än tjuguåtta fyrradiga strofer
— men också ungdomligt otålig, ungdomligt ford-
rande, ungdomligt energisk.
Dikten är det första — det vill säga första be-
varade — uttrycket för Heidenstams svenskhet. I
spänstiga rytmer, som egga och mana, som döma
och ropa, sjunger han om sina drömmar, sina för-
hoppningar och sina missräkningar om fädernes-
landet.
Varför kan jag ej kväva sången? när jag med
all makt vill det, frågar han sig. Ack, det stormar
en längtan i hans sinne, som ofrivilligt blir sång.
Den sången är icke lek och joller, hon kastar inte
boll med blommor, nej hon kämpar med ont och
gott, hon reser tempel, och hon störtar murar i grus.
Han ville ha Davids harpa och dundrarns på Sinai
röst. Ur eldat bröst skulle han då sjunga till
svenskarna
:
Du, folk, som fordom stod hyllad,
för vilket Europa skalv,
är fosterlandskänslan myllad
i Riddarholmskyrkans valv?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>