Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Hemmets ro — ack, ej den ljuva gåvan
vallarflickan anar.
Hemlös är jag liksom molnet ovan
mina granar;
men er väntar ladan bortom kulen mo.
Koho, koho
!
Barnen jollra glatt med er vid grinden;
jag har ingen.
Jag är ensam som en suck i vinden.
Skällor, klingen!
Stävan väntar er och vattenbräddad ho.
Koho, koho
!
Jag är ensam; han, som var mig trogen,
sover redan.
Klingen, skällor! Solen sjönk i skogen,
längesedan.
Lång är stigen till vår låga hyddas ro.
Koho, koho!
Det är ren, trogen nordisk stämningslyrik utan
utpräglat personlighetsmärke över orden, men fär-
dig i formen och väl så haltfull och stämningsrik
som en stor del känd och uppskattad svensk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
