Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
VARFÖR?
Den minsta blom får luta sig och dö,
när kulna vinterdagar komma,
det minsta gräs får vissna bort från köld och snö.
O! varför blev då hjärtats tunga lott
att leva än, när över var förhoppning,
var dröm, var längtan vinter länge stått?
De båda dikterna, som i så mycket äro varandras
paralleller, ange själva grundtonen i den subjek-
tiva lyrik, som fyller större delen av dikthäftet.
Det är det unga hjärtats oro, som skapar dessa
varför. Det unga hjärtat, det ensamma, ja, det
utvalda, har känt som oro och som plåga sin
avskildhet, att det icke är som andra, och frågar
varför det måste bära på denna oavvisliga börda.
Det har redan upplevat så mycket, det tycker sig
åldrat och har icke funnit sig till rätta bland män-
niskorna. Den första dikten är analog med Rune-
bergs beundrade »Otaliga vågor vandra». Heiden-
stam kunde kallat sin bikt »Fåfäng fråga». Ty
lika väl som Runeberg visste, att det var fåfängt
att önska sig liknöjd och kall och utan sitt brin-
nande hjärta, lika väl förstod Heidenstam, att det
var fåfängt att fråga, varför det icke gavs någon
svalka, någon lisa för honom. Men frågeformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
