Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
mit för naturen; den gråskummiga vildmarkssjön
fryser, svalorna ha flytt, vinterdimman sveper över
nejden och snön börjar falla, och han talar till sitt
hjärta
:
Du hjärta, som ängslas i
längtan och ve,
och slummerlöst fängslas i
drömmar, som le,
och älskar och vredgas och lugn dig berövar,
o, givs ingen frost, som dig kyler och dövar?
Skall evigt i fjärran din vila du se?
Och hjärtat svarar, att ännu varar dess vårliga
blomning. Men han kallar på vintern, att den
må komma med sin snö
Och kyl liksom isen på brännsårets smärta.
Och bädda i drivor mitt brinnande hjärta
och låt mig förintas och låt mig få dö!
För tredje gången återkommer samma motiv i
vinterbilden Snön, med den uttrycksfulla slut-
strofen :
Fall, svala snö
också på sorg och smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
