Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
kunnat bli en så eldig förkunnare av ögonblickets,
det närvarandes rikedom och betydelse, om han
icke älskat dödstanken såsom han gjort. Han skulle
icke hånat döden så styggt (»pulcinellan ibland gudar,
den blinde komikern», Mala testas morgon-
sång), om han icke dvalts så länge i hans skugga.
Denna ungdomsiängtan att icke överleva det som
gav livet solljus och himmelsflykt får slutligen en
symbol i Dagsländan. Han såg den flyga lätt
och gyllene i solskenet, men när kvällens skug-
gor drogo ut, sjönk den ned på stranden och dog.
Så önskade han sitt liv, så ville han, medan dagen
var klar, få flyga i sin tankes blåa rymd, ja:
Vore jag som han!
När jag kvällen hunnit
och min sol förbrunnit,
om jag då försvann!
Ynglingen har den svikne idealistens bittra över-
tygelse, att det endast är de kalla och kortkänsliga,
som besitta den nöjdhet med tillvaron, som är
honom förvägrad. Med ordalag, som bära på gen-
ljud från kyrkans psalmer, frågar han sig (F r i d-
löshet), vad han ävlas efter, varför hans oroliga
hjärta driver honom ut i strider var dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
