Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Vi dövar jag icke dess stormar?
Vi flyr likt en svala till bo
jag ej och en värld åt mig formar
av enslighet, sånger och ro?
Levnadskallet, skaldelivet skymtar för honom som
en hamn och en lockelse, men han kan ännu icke
besluta att lämna den värld, som fängslar honom
med sviksamma löften att förkroppsliga hans dröm-
bilder. När några år förflutit, förverkligade han
ju den levnadsform, varom den anförda versen talar
och som ett självbiografiskt utkast från åttiotalet
ytterligare lovsjöng: »Att i ett tyst hus i ett tyst
landskap föra ett tyst och kontemplativt liv, det är
för mig den största tänkbara lycka.» Nu klagar
han över att han icke kan låta bli att dåras och
gäckas av drömbilderna, att han stannar bedårad
hos det unga och varma. Men ve den, vars pulsar
slogo så häftigt, att kärleken en gång fick makt
med honom, men sedan, utkastad bland människor,
fann att livet i världen var själlöst och fattigt!
Ve den, vilkens allvar och smärta
likt strömoln ej varade kort!
Ve den, vilkens mänskliga hjärta
med barnet ej redan frös bort!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
