Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
in på kyrkogården och går från vård till vård.
Hans bröst blir beklämt och bittert; han tänker på
sin egen bortgång, på döden och sömnen i jorden,
vars drömmar vi icke känna. Men han väcktes upp
ur sina funderingar av ett gapskratt; en annan
kyrkogårdsvandrare stod bredvid honom, han hade
Iakttagit den dystra vandringen och den mörka
minen.
»Vi sörja för en gravhögs skull?»,
han sade lugnt.
»Här bor ej döden hemskt och tungt.
Vart grässtrå här har spirat ungt
i skuldlöst liv ur mull.»
Och lindarna på kyrkogården ha gömt sina rötter
vid brustna hjärtan. Lyssna till deras sus, det
bär på drömmar från dessa hjärtan, det berättar
om handlingar, som de ej verkat, om gärningar,
som de ej sonat. Men vill du se döden, blicka
då bort mot boningshusen i staden, både palatsen
och kojorna! Bland nöden liksom bland lyxen,
bland jämmern liksom bland jublen, där finner
du döden.
Struket är ett motto, varmed dikten ursprung-
ligen var försedd. Det är Stagnelius’ ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
