Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
får aldrig åter sin vithet. Här är påminnelsen om
Runebergs »Grumla icke flickans själ!» för stark
för att man icke skulle märka det litterära in-
trycket — alldeles oavsett att denne brukar samma
slags naturanalogi på flera ställen såsom i n : o
13 av »Idyll och epigram». Det förefaller rent
av, som om det vore Runebergs föredöme, som
framkallat själva den mänskliga tillämpningen av
naturintrycket. Kanske har detta i själva verket
varit det egentliga och ursprungliga innehållet i
det intryck, varur dikten uppstått; åtminstone äro
de flerfaldiga omändringsförslag, som Heidenstam
tecknat i kanten, alla rent lyriska och beteckna en
övergång till visa:
Nu falla vita flingor,
nu blir därute ljuvt och lugnt och dött
o. s. v., och han har tänkt att sätta till ett omkväde.
Själva formen åter är det, som mer än innehållet
för tanken till Runeberg i Lycklig den som
gråter, vilken ifrån början hade det ganska rune-
bergska »Säll den som gråter» till titel.
Barnet stod vid häcken
med sin skörd av rosor,
se då föll den bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
