Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
får naturligtvis till svar, att han måste vara en främ-
ling från någon trakt mycket långt borta, då han icke
vet, att denna flicka tillhör de sälla, de avunds-
värda kvinnor, som äro majestätets små väninnor.
Nu kan intet hejda honom, han bryter sig in bland
de dansande och stannar framför den häpne ko-
nungen. Gavotten avbrytes, och från fönstret
hörs ett skrik — hon har sett och känt igen barn-
domskärasten
:
Mannens stumma blekhet byttes mer och mer i
harmens lågor
och det breda bröstet hävdes upp och ned i djupa
vågor.
Med sig själv den starke stridde, med sitt jag en
kort minut.
Sist från sammanbitna läppar bröt den kvävda stor-
men ut.
Det är icke guld han nu kräver av denne »krönte
hovnarr», det rövargodset må han behålla. Men
tommare, eländigare än hans penningskrin är nu
hans hjärta, som Ludvig också skövlat. Giv mig
åter, ropar hän, min härjade tro och min barn-
domsbrud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
