Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
»Giv mig skökan, hon där borta, som nu skyr mitt
ögas sken,
giv mig henne åter skuldlös, henne, barnafrom och
ren.
Varom ej, så var förbannad, du och hela skändar-
ätten.
Lek] med Frankrike, men skynda! Länge sover
icke jätten.
En gång glimma bilor kanske kring Versailles bland
parkens trän
och din ättlings blod skall färga bödelns hand och
torgets sten.
En gång dessa klara speglar, som jag själv i muren
byggt,
en erövrare från öster kanske skola spegla skyggt;
Kanske härma, hur han fäster kejsarkronan kring
sitt har,
medan över dina gator i Paris hans skara går.
Var välkommen, hämnd, till Seinen! Gud är rättvis,
fastän glömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
