Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
unge hjälten. När han ånyo lyfte blicken mot
natthimmelens stjärnljus, hade han återvunnit lugn
:
Det givs ett verkligt, som varar
och stärker och odödligt är,
jag vet det. Då klockorna ringde,
jag kände i hjärtat det här.
Natten visar ej kringströdda världar utan sam-
band med varann, bubblor som brista hjälplöst,
rotlöst, det finns något, som binder tillhopa alla de
skilda delarna av alltet; det är en stam, fast vi
bara se blad och grenar var för sig.
Heidenstam har sannolikt rätt snart övergivit
tanken på, att låta Napoleon uttala den allvärlds-
känsla, som låg på djupet av hans egen åskådning,
och gett Topelius rätt i dennes invändning mot
dikten — jag* förmodar nämligen, att det är denna
dikt i någon version, som1
ingått såsom n : o 18 ibland
det knippe Orgelackorder han sände Tope-
lius 1882 och varom denne skrev: »Napoleon
I kännes icke igen. Ställ honom hellre trotsande
ödet!» Rådet vart väl aldrig" följt, ty Napoleon
själv var ju bara den tillfällige uttalaren av skal-
dens uppfattning och känslor.
Den namnlösa franska dikten slutligen, varav
endast ett söndrigt blad finnes kvar, har i be-
stämt antikristlig form uttryckt den rationalistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
