Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
övertygelse, som Heidenstam hyllade och som i
»Vallfart och vandringsår» väsentligen framträder
i Förnuftets gudinna. Det är ett direkt sam-
band mellan dessa båda dikter, trots den fullkom-
liga omstöpningen av formen och den vidgning
av perspektiven, som åren medförde. Den äldre
dikten har till utgångspunkt den bekanta episoden
ur Frankrikes revolutionshistoria, då kristendomen
avskaffades och Förnuftets dyrkan infördes — nästan
samtidigt med Heidenstam gjorde även Per Hall-
ström denna tilldragelse till föremål för poetisk
behandling. Man vrok undan det skurna belätet
från altaret, och
I yrande glädje de buro på blommor en gatans
hetär
ocli satte som gudom i kyrkan.
»Se där vår gudinna!» de ropte. — »Skön, naken
som sanningen är.»
Och hopen knäböjde i dyrkan.
Det gick en rysning genom Notre Dames valv,
och ännu efter nittio år förnims samma rysning.
Den omogna människoanden, som så länge varit
bunden och innesluten i munkkåpa, fattar icke strax
förnuftets röst utan förväxlar den med begärens.
Och i sin iver att störta den gamla bilden och resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
