Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
upp en ny, griper han fel och lyfter ej upp till
hyllning gudinnan Förnuft utan en jordisk hetär.
Notre Dame står som ett varningens tecken, en
förstenad Lot, en mur mot de drömmar och förhopp-
ningar, som vi människor hysa, när vi sträcka vår
famn mot ljuset. Den står som en fråga: Skall
natten räcka i evighet?
Kanhända ett skimmervitt tempel, ljust, doriskt, skall
resas med sång
i avlägsna, kommande tider
och stå som en leende gravvård, på sekler, som
fordom en gång
förblödde i oro och strider.
Kanhända stå där Kristus och Förnuftets gudinna
vid varandras sida och blicka i offerskålen. Kan-
hända voro de olika gudar vi sökte till slut den-
samma — fördjupad och förskönad återkommer
denna tanke i Spåmannens mäktiga dialog mel-
lan Dyskolos och Främlingen.
Den dagen, då leva vi icke, vårt öra till hymnen
ej lyss,
som sjungen i jubel skall bliva.
Otaliga snöande vintrar nedbäddat med svalkande
kyss
vårt längtande bröst i sin driva.
9. — Berg, Heidenstams ungdomsdiktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
