Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
idoga svenska ämbetsmän att brås på. Minns man
skildringarna i Hans Alienus av hur fadern
och sonen tillsammans forskade och med vilken
hantverkskonst de bedrevo lackering, eller hur Hans
Alienus grävde ner sig i undersökningar av mu-
sikens ursprung, blir det lätt att förstå, hur fjärran
från hans väsen det skulle varit, om han låtit in-
spirationen vara allt och kastat arbetsblusen i
elden.
Man måste fråga sig: varför debuterade icke
Heidenstam redan fyra, fem år innan »Vallfart och
vandringsår»? Icke som skulle det varit lyckligt
den insats han då gjorde var till karaktär och
effekt så lysande och så epokgörande, som ingen
tidigare kunde ha varit. Han kom så alltigenom
nyskapande och originell i synpunkter och stil, hans
konstnärspersonlighet var så utvecklad 1888, att
hans inflytande genast gjorde sig gällande och en
välvning inom vår vitterhet tre år senare var en
verklighet. 1883 hade han endast varit en be-
tydande lärjunge, en yngling med marskalksstaven
i sin ränsel, men ingen självständigt opererande
friskarechef, som höjde upprorsfanan.
Men det hade varit så naturligt, om han följt
Topelius,
ivriga uppmaningar. Jag känner icke,
om Heidenstam på hans råd tävlade i Svenska aka-
demien och måhända därifrån hämtade ett utslag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
