Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
tidsiöreteelse i mångahanda måtto, men varken hans
stilkonst eller hans kynne gingo i ett med den
riktning, som realismen slog in på hos oss. Det
vart en fruktansvärd inre strid för Heidenstam, in-
nan han kom till klarhet över sina principer och
fann sin form.
Han gav några antydningar om denna sin inre
tvedräkt i det förut omnämnda brevet till Snoil-
sky. Denne hade uttryckt sin förvåning över att
en så märklig bok som »Vallfart och vandringsår»
skrivits i Sverige, utan att han ens hört författaren
omtalas — de föregående försöken voro ju okända.
Heidenstam svarade:
»Flertalet av de österländska bilderna äro natur-
ligtvis fingerade från början till slut. Att erkänna
deras brister är jag själv den förste; dock hade
många av dem nog långt förut sett dagen, om jag
haft mod därtill, om icke mitt eget sinne i flera
år varit ett slagfält, där naturalismen och roman-
tiken fört krig. Nu har naturalismen ju kulminerat
i franska litteraturen. Modet och trotset och den
hänsynslösa sanningen (fast vad är sanning?) har
nått det ytterligast möjliga i Richepins våldsamma
»Les Blasphémes». Där är det ingenting vidare
att tillägga, inga nyheter att upptäcka och därför
icke heller några frestelser längre. Få se, få se,
om icke naturalismen en vacker dag är ’une vieille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
