Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
ha ju prosan och versen fått förlikas och fått var
sin del; under 80-talet krävde teorierna ett an-
tingen—eller.
Från början hade Heidenstam haft planer på
att radikalt förändra diktens språk. Han ville, att
det skulle skrivas fullkomligt: så, som det talas.
Denna reform visade sig snart lika outförbar som
oestetisk, så långt den nu gick att genomdriva,
och han anslöt sig till det vedertagna språkbruket
liksom han fann mönster och förebilder i vår tidigare
poesi, så som förut framhållits. Men det är lätt att
märka, att hans böjelse redan från allra första början
drar honom till det slående, drastiska eller stiliserat
upphöjda, det uttrycksfulla, från vilken sfär det
än är hämtat. Exempel kunna hämtas från många
av styckena i dikthäftet.
Denna böjelse blir icke mindre skönjbar, därför
att i häftet finnas rena skolövningar i den ljuva
stilen, för vilka det är nog att peka på Topelius
som den närmaste förebilden. Det hade varit ona-
turligt, om en ung svensk lyriker icke någon gång
under sina ynglingaår spelat på den veka lutan.
För det storvulna och aristokratiskt förtegna i
Heidenstams lynne får man icke förbise det veka
draget, den nordiskt sommarljusa lilla vrå av klar
idyll, som gömmer sig inne i den majestätiska furu-
skogen. Morgonen i »Dikter», Vore jag ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
