Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
smula överdrift för att verka.» Han överdrev en
smula, med ett strålande övermod, som vann eller
avväpnade, den molnlösa solighet, den outtömliga
sorglöshet, med vilka han bekämpade gråvädret
och lillnaturalismen, hela den ängsliga och för-
sagda försakelselära, som mässades ur alla romaner
och noveller. Men den ystra kvickheten, den ljusa
humorn, den eldiga skönhetsdyrkan i hans lynne
hade brutit igenom under dessa år och fått form,
och det är med detta genombrott, som hans stil blir
självständig alltigenom, blir personligt egenartad.
I »Ensamhetens tankar» åter funnos vittnesbörden
om de mörkare, lönligare källsprången i hans sinne.
Nu sätta vi dem lika högt som de österländska bil-
derna. Men till och med Levertin, som ändå bort
ha alla förutsättningar att uppfatta »Ensamhetens
tankar», kallade dem 1888 »ren, för övrigt mera
ointressant känslolyrik». Det bevisar bättre än något
annat, att just den främmande kostymen var det
rätta konstgreppet för att väcka uppseende då.
Det var denna oerhörda kontrast, som behövdes
för att bli hörd, bli läst, fängsla. Tre år senare
fann Fröding, då »Guitarr och dragharmonika» re-
censerats, att »man icke har smak för verklig lyrisk
poesi, men väl för det målande drastiska (såsom det
framträtt i en del av låtarne)», alltså en fullkomligt
analog erfarenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
