Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hände inte numera, emedan det var förbjudet. Men
folket som nu levde i landet mellan de två sjöarna kände
inte mera ansvar för sina döda för det. Det var
längesedan själamässoma kommo ur bruk, och man åt
igenom de stora begravningsmiddagarna utan tanke på att
detta kalas, jämte den polerade gravstenen, var sista
resten av en världsåskådning som gjorde de levande
ansvariga för de dödas välgång.
Inte långt från det gamla gravfältet låg kyrkan. När
diser och asar flyttade in som helgon i Vite Krists
tempel, hade de inte lång väg att fara. Det första lilla
templet hade varit på en gång helgedom och fästning
med ett par små gluggar uppe vid takåsen. Då man
sen på samma grund reste den nuvarande kyrkan i
slutet av medeltiden, hade man vågat sig på att göra
vackra romanska bågfönster i de tjocka skrovliga murarna.
Kyrkan saknade torn, dess tak var spetsigt och högt,
täckt av tjocka, handspåntade tjärade stickor. Den
smäckra klockstapeln från 1700-talet tog sig nästan
kokett ut bredvid det ålderdomliga templet som en ung
välvuxen prästfru bredvid en gammal prost.
Så långt man kan minnas tillbaka har prästgården
legat mellan de båda kultplatserna. En trappa i
kyrkogårdsmuren ledde över till den kristna sidan, men ville
man över till det hedniska området tog man vägen
genom vändkorset i motsatta ändan av trädgården.
Det var en Gåtatorpspräst av Wallins samtida som
låtit göra det första vändkorset här för att underlätta
vandringen ut till gravfältet. Ty där, på en utsiktsplats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
