Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfarande en påfallande måttlighet i dryckjom även på kalasen.
Och svordomar voro så litet i bruk att de märktes, när
de kommo. Det fanns naturligtvis de som bröto mot
regeln, bland dem var disponent Klipping på
möbelfabriken, som tyckte både om brännvin och fan till
måttligt bruk. Han klagade också på kalasen i Gåtatorp.
Där kunde man aldrig som på andra svenska kalas få
höra eller säga varandra ett sanningens ord fram på
småtimmarna.
— För höge fan, det rensar inte alls luften på
samma sätt att säga sanningen om andra på nykter kaluv
och då de gått, förklarade han.
Bruket att gå i kyrkan var däremot nästan bortlagt
i Gåtatorp. Crusimontans minne var så gott som
utplånat, hans grav var vanvårdad, och även hans namn
försvann från trakten den dag då kamrern på
snickerifabriken förkortade sitt namn till Montan. Kamrerns
dotter Regina var anställd som lärarinna i samhället,
men hon vårdade inte heller Crusimontans minne. Hon
hade bättre förfäder på sin mors sida som varit en född
friherrinna.
Alla dessa omständigheter må tjäna som förklaring till
att den nye kyrkoherden Malte Odelman kunde bo ett
år i Gåtatorp och umgås en hel del med fröken Montan
utan att ana att hon i sin släkt hade en man som givit
Gåtatorp en religiös storhetstid.
En gång hade de snuddat nära vid det förgångna men
glidit förbi det igen. Det var en vårsöndag då Odelman
efter gudstjänsten promenerade med fröken Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
