Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
hennes knotiga uppsyn läsa ut en djupnande misstro
till det goda hos människan och ädelmodets magi. Han
skulle ha längtat att få tala för några av de präktiga
arbetare som han sammanträffade med på stämmor och
begravningar, men han mindes aldrig att han sett andra
arbetare i kyrkan än den pensionerade blinde
bildhuggaren och den förvärkte gamle pålimmaren som gick och
stultade som hantlangare om vardagarna. Landsbygden
sände till kyrkan blott en handfull folk, mest gamlingar
och så årets nattvardsungdom som lyste och försvann.
Någon gång, icke alltid, satt i kyrkan en kvinna med
ungdomligt, fräscht och klokt ansikte. Hon reste sig,
hon satte sig, hon slog upp i psalmboken, satt sedigt
stilla under predikan, men hon hörde inte på. Hon
märkte inte att han så småningom började tala mindre
om det goda hos människan än om det torra, det hårda,
det förstockade. Den gången då han förvånade
pålimmaren och bildhuggaren och gladde Sofi hos le Forts
med att säga att själarna i Gåtatorp måste genomgå en
lika stark reningsprocedur som den smutsiga lumpen i
Lessebo pappersfabrik, vilken purgerades med skarpa
syror för att bli vit, grubblade hon över ett fall i sin
praktik: »det kan naturligtvis vara körtlar, fast det inte syns
på plåten. Jag får skicka honom till Sachslca sjukhuset.»
Det var prästens hustru, doktor Dagmar Udd.
Till denna åhörare som ingenting hörde, stod han i ett
särskilt ömtåligt förhållande. Blev hon hemma över ett
par söndagar så kränkte det honom, satt hon där gjorde
hon honom osäker. Såg hon ner, undrade han vad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
