Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljungelden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
sagt det, märkte han på de generade minerna att han
gissat rätt.
— Då är det ju gott att åtminstone hon duger åt
Gåtatorp, sade han mot sin vilja.
Detta var den yttersta förödmjukelsen, ty med detta
yttrande hade han själv slagit fast sin förnedring och
skam. Dessutom var det djupare sett oförlåtligt, ty
vad rätt hade han att klandra Gåtatorpsborna för att
de anlagt världsliga synpunkter på prästvalet, då han
gjort det själv?
Han föi-teg denna episod för Dagmar, kunde varken
få fram den fullt naturligt i hela dess allvar eller under
skicklig förställning som anekdot. Ty han visste att
hon genast skulle analysera upp den och finna att han
inte kunde uthärda hennes framgångar. Därpå skulle
hon lägga ut för honom vad han redan förut visste,
nämligen att hon ingen skuld hade i situationen. Hon
skulle erinra honom om att hon från början sagt ifrån
att hon var religiös analfabet och inte trodde att en
präst hade några uppgifter som inte läkaren kunde lösa
bättre. Hon hade aldrig dolt för honom att hon fann
det anspråksfullt av en vanlig dödlig att tro att han
kunde utbilda sig till Kristi ställföreträdare. Han hade
ännu inte glömt den diskussion de haft om »Herren
välsigne eder och bevare eders, och hur hon bett honom
att nöja sig med »Herren välsigne oss» i stället. Om
han nu klagade, riskerade han att få tillbaka de ord
han sagt, då hon erbjöd honom förlovningsringen åter
kort före prästvigningen. Ty det var han som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
