Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
— Di tilifonera om ett olycksfall från fabriken...
Albär... kapsågen ... handen... o, doktorn, o, vad ska
vi göra?
— Ta mot honom, sade Dagmar, och inom ett
ögonblick var hon nere i flygeln och tvättade sig steril.
— Vad tror kyrkoherden, blir det blodförgiftning?
grät flickan.
Men Malte hade börjat läsa med boken tätt under
ögonen, och han tittade nätt och jämnt upp då han sade:
— Det är nog inte så farligt. Doktorn har ju sån vana
vid såna där småskador.
Ullastina som hade ett häftigt humör, blev så ond att
hon slutade gråta. När det bara var hennes fästman
det gällde, då kunde kyrkoherden ta det så där lugnt,
men vänta om det varit Olles hand eller hans egen!
Det var inte likt Malte att visa så lite deltagande för
olyckor omkring sig. Till och med Olle delade
Ullasti-nas uppfattning, att far bar sig konstigt åt. Ingen av dem
begrep, att han stod mitt uppe i inre händelser,
förvandling och upprördhet. De hade ingen aning om den
spänning varmed han väntade att boken skulle avslöja för
honom, vad det var för hemlighet i det budskap, som
Crusimontan framburit till Gåtatorp.
Olle smet från gröten och regnkappan till skolan, och
Malte blev ensam fördjupad i boken. Han märkte inte
ens, när Ullastina med ett häftigt ryck drog av duken
från matbordet där han satt. Medan han genomläste
predikan efter predikan, dagades det för honom att det
inte var genom djupsinne, vältalighet eller originalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
