Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Dagmar började veckla upp det provisoriska
förbandet. Sköterskan kom med en duk att lägga över
Fri-stedts ansikte, så han skulle slippa se. Han sa
ingenting, men högra handen klämde så hårt om
stålrörs-kanten, att man kunde frukta för bucklor i metallen.
— Var det därför som ni inte såg upp för kapsågen
i morse? Dagmar talade alldeles lugnt, fast hennes
hjärta blödde över de trasiga fingerstumparna.
— Ja, Höge fan kom ner i verkstan och skrek att nu
anamma gällde det liv och död för Gåtatorp. Och innan
jag visste ordet av hade sågen gått över fingrarna...
— Jag ska förbjuda disponenten att nämna fan när
ni står vid maskinerna.
— Han blir aldrig annorlunda... Dagmar hörde på
den pressade rösten som kom fram under duken, att
smärtorna voro nästan outhärdliga. Men hon tvang sig
att fortsätta samtalet, medan hon arbetade med att
forma till fingrar av det som fanns:
— Vill ni bli av med honom?
— Ja, fick han fram.
— Det här är strax över, herr Fristedt, sade hon.
Men är ni så säker på att ni får en bättre disponent, de
flesta skriker väl och svär likadant?
— Vi behöver ingen disponent alls...
När förbandet var i ordning, frågade han hur det
var med handen.
— Å, bara fem procents nedsättning, om vi slipper
infektion. Nu hjälper syster er in på ett rum och ger
er en spruta, för det tar ni väl emot?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
