Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
I detsamma märkte Dagmar att Fristedts högra hand
låst sig om stålröret, så att han själv inte kunde ta
bort den.
En timme senare smög hon sig in och tittade på sin
unge patient som sov. En ättling av gammal småländsk
hantverksadel. Ett på en gång grovt och ädelt skuret
ansikte, just nu gråblekt som gammal marmor. Men
viljedraget syntes tydligt även nu. Hon undrade om
han drömde om något han föresatt sig och som måste
lyckas...
Det var en svår missräkning för henne, då hon på
eftermiddagen kom ut till Ullastina och fann Fristedt
kvar på jungfrukammarsoffan. Var då kvinnan
starkare än plågan? Men ingalunda. Han var kvar därför
att han fått meddelande att Klipping tagit Roili med
ut på jakt i stället för att besöka fabriken.
— Men han ska inte undgå mig, sade Fristedt bistert,
nej inte om jag så ska sitta i Höge fans förstuga hela
natten.
Vid frukosten hade Dagmar meddelat Malte, att hon
i dag måste ge verkmästarfrun hennes dödsdom. Han
hade då föreslagit Dagmar att be patienten stiga in till
honom efteråt. Det hade hon lovat, men då hon fick
se fru le Fort, begrep hon genast att det inte lämpade
sig att skicka henne till Malte. Likblek kom den sjuka
farande in i mottagningsrummet och lade med en
smäll ett tidskriftshäfte på bordet. Det klack till i
Dagmar, ty hon hade själv med berått mod lagt ut häftet
i väntrummet för de lämpliga och nödvändiga upplys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
