Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Verkmästar le Fort var en höknäst och mörkhyad
hantverksman med en ofantlig högfärd i kraft av en
fulländad kunnighet i sitt yrke. Han hade ett
fruktansvärt sätt att tiga och småle efter alla yttranden av dem
som icke kunde göra prima möbler och dit räknade han
disponenten. Så att Klipping fick ensam sköta
konversationen medan de gingo in till frukosten, och det kunde
han.
Klipping störtade fram till brännvinet och slog i till
brorskålen som strax måste drickas, men Roili såg på
faten, såg på gästerna och sade:
— Blir vi bara fyra?
Den här frukosten var verkligen för empiremagar.
Allt i stil med huset. Brännvin, sill, kräftomelett, ål
och njure klockan halv elva på förmiddagen! Roili
rörde ihop lite av varje, gick så omkring i matsalen som
var så stor att man gott kunde duka sittande bord för
sexti personer, och sökte förtvivlat efter en plats och
en förevändning att oförmärkt ställa undan tallriken.
Slutligen stannade han vid ett tungt praktskåp av något
mörkt trä, han visste inte vilket, dekorerat med skepp,
sköna kvinnor och hjälmbärande hjältar av ljust trä. I
dess skugga gömde han tallriken och sade skämtsamt:
— Jaså det här är vad man kallar Smålandsruffel! —
Pang!
Jean skrattade för full hals, verkmästarn bet hårt ihop
läpparna över ett förakt utan gräns, men Klipping
skyndade fram:
— FÖr höge fan, Roili, vem har lärt dig säga så fula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
