Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Medan Klipping stod i telefon vaknade herrarna
le Fort upp till verkligheten. Jean tvärteg och började
rasande röka, men verkmästarn tittade på klockan och
avvek med en butter ursäkt.
En liten stund senare promenerade Roili nerför
bruksgatan, medan Klipping gick vid hans sida och skröt
med Gåtatorps historia.
— Vi började med att fabricera stenyxor för så där
en fem, sextusen år sen, sade han. Sen fortsatte vi
med brons och järn och på 1600-talet började vi göra
skjutvapen. Jag kan slå vad om att den högfärdiga
Sjang där, går och tänker att möbelfabriken och gamla
svärfar är bara uppkomlingar. Men jag är i alla fall
född här samma år far anlade fabriken, fast jag hade
en bedrövlig mellantid som gödselsprättare, innan jag
återvände till möblerna.
Roili var ingen otacksam åhörare. Han böjde sitt
huvud inför de årtusenden som sovo under de höga
träden. Han trampade med vördnad denna gamla
kulturmark ur vilken en svensk industri spirat upp. I detta
ögonblick föreföll det honom nästan hädiskt att han
vid hitresan kallblodigt övervägt möjligheten att låta
skogen erövra tillbaka den mark fäderna röjt och
helgat med sitt arbete. Han hade nästan känt lättnad
över sammanstötningen vid frukosten. Ifall det hela
måste stoppas, kunde han skjuta över ansvaret på den
splittrade ledningen och slippa det själv. Men
samhället var nästan outhärdligt förtrollande, på en gång
idylliskt och förnämt. I trädgårdar där uråldriga svart-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
