Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G5
att Gåtatorp skulle haft större utsikter om det fortsatt
att göra vapen. Men om någon skulle lyckas så vore
det säkert din dotter.
Då de bröto upp viskade Klipping hastigt i Ullas öra,
att hon skulle få ett rådjur till tack för att hon räddat
Gåtatorp.
Strax därpå låg Ulla ensam på den breda, låga
diva-nen vid det väldiga fönstret. Jean hade hon kört av att
efterhöra Albärs och sin styvmors hälsotillstånd. Hon
gjorde det fort, fort så att hon skulle slippa höra när
han själv började förbereda sitt försvinnande.
Utanför fönstret stodo två väldiga ekar, som hon räknade
till husets folk och kallade Sjang och Albär, efter de
två pojkarna, som varit hennes givna följeslagare
genom hela hennes barndom och ungdom, ända tills hon
förlovade sig med den ene. Hon tyckte så mycket om
att ligga här och se upp i himlen mellan deras
bronsbruna kronor. Ibland pratade hon med dem, då ingen
av katterna var inne.
Det var en hemlighet med detta fönster som inte
ens Jean visste om. Då huset byggdes hade Klipping
för en skamlöst stor summa låtit köpa och inmontera
ett glas som släppte genom de ultravioletta strålarna.
Det var därför han avstått från en ny bil och ändå slet
med stora växelomsättningar.
Här hade hon nu legat ofta, särskilt under de kyliga,
soliga septemberdagarna. Hon hade för länge sedan
berättat för Sjang och Albär att på detta sätt kunde
hon bekvämt sola sin son, ty solen trängde genom gla-
ö. — WQgncr, Vündlcorsct.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
