Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
len i norr, sa vi oss att det var lika omöjligt att skilja
på oss två, som att skilja på vad som var afton och
vad som var morgon i nattklaran.
•
När Regina nu läste detta, frågade hon sig: Varför
tänkte jag inte på, att aftonen dör bort ur nattklaran,
medan morgonen stiger upp ur den, och att jämvikten
mellan dem är så kort? Aftonen, det var väl jag.
Regina hade inte velat resa bort den semestern, men
Jean hade tvingat henne. Det var döden för henne att
lämna honom. Hon hade påmint honom om allt vad
han sagt om det orimliga i att de voro från varann,
men då bara skrattade han och sade: »Ja man säger
så mycket när man är kär.» Ja, då hade hon rest på
skolmöten och febrilt hört på föredrag hela sommaren.
Men äntligen fick hon komma hem, och det var nästan
outhärdligt nu att läsa om den vilda glädje hon känt,
för bara tre veckor sen, då hon väntade Jean.
•
Augusti 30: Han är kvar på ritkontoret. Varför
stannar han så länge? Nu slocknade ljuset i hans fönster,
nu är han strax här. Jag är för lycklig, det kan inte
vara sant.
Senare: En gren av lönnen slog mot rutan hela
kvällen i blåsten och gjorde Jean alldeles utom sig. Han
trodde det var bud till honom. XJlla har äggvita. Han
är rädd som för döden att något ska hända henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
