Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Sept. 14: Jag är blixtrande vaken och tror aldrig att
jag kan sova mer. Det är som om ett evigt medvetande
utan avbrott och utan innehåll låge framför mig.
Varmed skall jag fylla det? Mitt innehåll ett helt år har
ju varit att lyssna, att höra varsel, att vänta, att öppna
en dörr, att uppleva en annan människa. Hjärtat gav
i alla fall en viss balans åt kroppen, och nu är jag utan
hjärta. Jag känner mig så onaturligt lätt. Jag tror, att
om jag glömmer hålla mig fast i katedern i morgon,
så kommer jag att flyga upp och bli sittande som en
ballong i klassrumstaket. Tänk vad barnen ska titta!
Men rätt vad det är sjunker jag sakta neråt, och till
sist ligger deras fröken som en skinntrasa på golvet.
Nu måtte väl Jean vara hemma med sin mössa?
Ingenting har hänt. Ingenting har hänt.
Men bägaren är djup och förfärlig.
IV.
Många förberedelser skulle ske och många
människor samlas till ödets besök i Gåtatorp. Medan Roili
suckade över det soliga snälltåget på morgonen,
trampade den andre långväga gästen än mera motvilligt
fram på vägarna. Han skulle gärna ha hållit till godo
med ett persontåg eller med Månssons Ford, men
ingendera stod honom till buds. Han var en blygsam och
ringa man, jämfört med Roili. Hans levnadskall var
ändå inte oviktigt, ty han var en namnlös kämpe i den
kår som håller efter ohyran i Stockholm så att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
