Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
När han sedan blev bofast i Stockholm och försvann i
mängden, tänkte han inte ens så långt, han glömde
alltihop. Det föll honom ej in att något kunde hända där
uppe i Sundsvall, som rev upp hela historien igen. Det
föll honom ej in att där satt en ny kassör och
manipulerade. Inte heller att denne inför hotet om åtal skulle
svara: Ska jag falla, så ska chefens svåger också åka
fast. Och allra minst kunde Osvald ana, att chefen
numera gav katten i sin svåger, emedan han ämnade
skiljas. Osvald var inte vidare bevandrad i
brottslighetens konsekvenser eller i världens vägar överhuvud.
Det hade inte funnits en skugga av det förflutna i
hans medvetande, då han förra lördagen gjorde sig i
ordning för att ha lite trevligt på kvällen. Han kom
helt belåten från ett gasangrepp på en fientlig armékår,
som inkvarterat sig i ett nytt hus på Kungsholmen.
Ohyran hade lidit allvarliga förluster, det var alltså en
seger han kom ifrån. I kraft av sin erfarenhet visste
han att segern djupare sett var betydelselös och att
han om något år skulle få klistra upp lappar i
portgången igen. Men att strida en hopplös strid var ju
för honom blott en fördel. Han baserade sin behagliga
trygghet i tillvaron på vissheten om väggohyrans
livskraft, och det var denna behagliga trygghet han njöt
medan han efter dagens mödor lät sig omskötas på sin
rakstuga. Nu var den tid, då herrskapen kommo hem
från landet, då ohyra upptäcktes och anmäldes, men
också den då flickorna som följt med familjerna på
sommarnöjen återvände till de dansbanor de lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
