Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Bönan stannade, men gjorde en hel del besvärliga
frågor, innan hon beslöt sig att ta upp honom i bilen.
— Jaså, han var ute och strövade för nöjes skull? Varför
ville han då åka? För att han hade ont i fötterna
kanske? Å jo, det ser jag nog att ni har, utan att ni
behöver tala om det. Jaså, han ämnade sig till Gåtatorp?
Visste han möjligen att denna bil gick i riktning från
Gåtatorp?
Osvald vågade snart inte kalla henne böna ens i sina
tankar, så genomskådande var hon. Han hade redan
förlorat lusten att åka, då hon öppnade bildörren: ni
tycks inte ha värst reda på er, sade hon, men ont i
fötterna har ni i alla fall. Ni kan få följa med mig hem
till Gåtatorp, då jag klarat av sjukbesöket, så skall jag
skriva ut en fotsalva åt er.
Osvald sneglade efter namnet i bilen och fann att
han åkte bredvid doktor Dagmar Udd. Ett nytt
underligt drag av ödet. Kanske var det meningen att hon
skulle komma honom till hjälp.
Hon fortsatte att fråga och ville absolut veta varför
han valt denna årsens tid att vandra i.
— Om jag bara tordes tala om det, sade han.
— Berätta ni, sa hon då, jag begriper i alla fall att
ni är hungrig och rädd. Ni har väl gjort något streck,
jag hoppas det inte är värre än inbrott.
— Nej, men doktorn då! sade han. Jag som aldrig...
Jag som har arbete och klarar mig! Och så berättade
han hur skrämd han blivit av blodfläcken på tapeten.
— Se, det är därför jag är ute på luffen nu, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
