Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
blicket, men vi måste allt bry oss om isterbandena i alla
fall, även om mor inte gör det själv. Så tala nu bara
om under vilka omständigheter ni blev av med dem.
— Det vet ja inte, svarade gumman som först blev
rädd men strax lugnade sig. Men va jag vet det är att
för fjorton dar sen, ge jag te källarn en morron, och då
stod dörrn och slängde och allt soglet var borta.
— Hade ni låst på kvällen?
— Nej, det kan väl hända jag inte hade förstås. En
tro inte att det ska behövas här, så en inte göre. Men
inte kunde ja bju roten på de isterbandena i alla fall
för en vill ju ändå att far ska komma hederligt i
jorden. Ja käre tid, att alla harrskaperna sulle få resa så
långa väja förgäves.
Medan Dagmar lyssnade till förhöret, smålog hon
bakom överkonstapelns rygg åt dessa två ståtliga män
som togo de försvunna korvarna så djupt. Det såg den
civilklädde, ty han var inte så upptagen av gumman
och korven som hon trott. Och han svarade henne med
ett leende som slog en brygga mellan dem.
Medan allt detta hände, hade en tredje polisman tagit
ut sin hund. De hade varit i källaren, och nu ville
hunden i väg inåt skogen. Herrarna tycktes en smula
villrådiga om nästa steg. Överkonstapeln studerade
kartan med den fjärde.
När Dagmar stod vid sin bil tittade hon sig om efter
passageraren som hon glömt. Hon tutade ett par
signaler, men han syntes inte till. Den civilklädde kom
fram till henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
