Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
i sitt förhållande till det andra könet och till släktet.
Men Malte hade då sannerligen ingen grund att vara
missnöjd som fått och behållit den kvinna han älskade.
Sämre kunde man råka ut för.
»Jag känner min begränsning, men jag är ingen
tyngd och ingen plåga i hans liv», tänkte hon. Inget
band på hans frihet, inget hinder... Sörjde han ännu
den lilla dottern som dött för dem? Hon hade själv
gärna velat ha ett nytt barn, men Malte... tja...
Hennes okunnighet oroade henne. Hon kände sig
skyldig, inte som hustru men som läkare som låtit
sjukdomen växa hos en patient utan att
uppmärksamma de första symtomen. Då hon körde in på gården,
hade hon beslutat att från och med nu ägna Malte ett
uppmärksamt studium, och hon gick genast in i hans
arbetsrum för att söka honom. Han var inte där, men
på skrivbordet låg den bok uppslagen som upptagit
honom så livligt under dagen. Hon slog sig ner och
läste på den uppslagna sidan:
»Vem kan tänka på den eviga döden utan häpnad
och fasa? En evig skilsmässa från alla utvalda, från
all glädje och salighet Ett evigt umgänge med
djävlarna och de uslaste varelser i hela Guds skapelse.
Eviga plågor till kropp och själ. En eld sovi brinner
och aldrig utslocknar. Syndabördor, vilkas tyngd aldrig
lättas och en förtvivlan som aldrig något hopp mildrar.
Ett för människor outsägligt elände skall utan ända
nedtrycka dem som på yttersta dagen bliva bortvisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
