Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredagen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
— Jo, det kunde nog lätt ske, om den kom ut oklädd
i världsalltets kyla.
— Nog var väl dom folkena vissna, som trodde att
Ikarus vingar smalt när de kom upp i luften! Man får
ju ha elektriska rockar för att hålla sig varm i
stratosfären. Men de hade väl aldrig varit vidare långt
själva?
Dagmar tänkte att det ändå är skönt med barn, som
äro hemmastadda i stratosfären. Det blir lite mer rymd
i deras värld.
— Vet du något annat som luftkappan är bra för?
Har du inte fått lära dig det i skolan? Att om jorden
var naken så kunde vi inte ligga här och prata, för vi
hörde inte vad vi sa. Om vi till exempel satt på
må-men och du skrek i mitt öra så högt du orka: »Flytta
sig fjun, det kommer en komet!» så hörde jag inte vad
du sa utan jag blev överkörd.
— Nej, det blev fjun inte, för jag tog dig förstås i
armen och drog dig undan. Är det inte konstigt för
resten att jag kan ta i dig så här hårt, hårt...
— Aj, Olle!
— Men jag kan inte ta i att jag tycker om dig, fast
jag tycker om dig så kålesalt. Vad tror du det är för
resten att tycka om?
— Strålar.
Ja, tänkte Malte i sitt mörker, det var klart.
Strålar. Det var det svar ett barn fick, som frågade efter
Gud och hans andes verk i människohjärtat. Han
tyckte att en mor som upplevat något så gudomligt som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
